Hellfish-meeting

I helgen har vi kört vårens Hellfishträff. Vi brukar försöka träffas en gång varje vår och höst och den här gången var det dags att träffas här i Härnösand. Som vanligt är det lite svårt att få alla att komma men i fredags packade i alla fall 4 man en bil i Umeå och åkte ner hit. Fredag kväll tog vi det lugnt, planerade för helgens fiske och snackade skit.

Lördag morgon ringde väckarklockan 06.00 och kaffepannan slogs på innan vi åkte mot gäddfisket. Väl ute på sjön började vi ana att det skulle gå fruktansvärt dåligt eftersom syrehalten i vattnet verkade vara mycket låg. Våra betesfiskar kippade efter andan och var otroligt slöa... Efter en lång, blåsig och fruktansvärt seg dag kunde vi till slut räkna in 2 gäddor på 8 man och 32 ismetespön. Illa! Tack och lov så var en av gäddorna över tio kilo vilket innebar ett fint PB för fångstmannen Anders.

10400 gram

På söndagen tog vi lite sovmorgon innan vi åkte vidare mot abborrefisket. Även denna dag var fisket trögt och bara tre abborrar kom upp. Jag tog alla! För mig var det en lysande dag, nytt personligt rekord två gånger om. Första abborren vägde 1410 gram och den andra 1530 gram. Den större var en riktig skönhet, perfekta proportioner och inte en enda skada. Grymt skönt.

1410 g, 45 cm

1530 g, 46 cm

Som bonus kommer också topp tre i dråpliga vurpor:

"Årets fall":1. Guldmedaljen går till Micke för "dubbelfallet" på söndagen, där han sprang från ett fäll till ett annat med rätt långt avstånd. Halvvägs över isen trampade han först rakt ner i en grop och kraschade. På rent adrenalin och med mjölksyra slet sig Micke upp ur gropen, på benen igen, och hann bara ta ett fåtal steg till innan han halkade på blöt blankis och gjorde en riktig filmvurpa, med fötterna i vädret och landandes på rygg. Klarade sig dock med millimeter från att smacka skallen i isen! Micke hade fler krascher men denna var helt klart bäst.

2. Silvermedaljen går helt klart till Henke som gjorde en riktigt snygg vurpa på lördagens dyngblöta isar. Han skulle sätta sig på stolsryggsäcken men kollade inte om underlaget var lämpat för detta. Följden blev en så kallad två-stegs-raket där han tippade bakåt och stannade av i rörelsen. Under den del av en sekund som gick kunde alla se paniken i Henkes ögon när han insåg att han inte kunde hindra ett totalt fall bakåt, och istället började kalkylera för hur blöt han skulle bli. Strax därefter låg han på rygg i den blöta sörjan. Henke konkurrerar om silvermedaljen med sig själv då han på söndagen drog till med en dagens dubbel. Liksom på lördagen kollade han inte sig för innan han satte sig på stolsryggsäcken och tippade återigen bakåt. Han ställde sig upp och gjorde om samma moment, återigen med samma resultat. Om det är roligt första gången kan man alltid göra det ännu roligare genom upprepning!

3. Bronsmedaljen går till en tappert stridande Jonas, som i slutet av dagen stojade omkring och hoppade upp diverse gropar i isen. En av dessa gropar blev dock hans fall när han tog en lov runt ryggsäckarna och trampade ner i nämnda grop. Kraschen var oundviklig och pallplatsen likaså!