Rapport från en vecka i Fjällen - Del 2

Dags att skriva lite om hela syftet med resan!
Vi åkte upp till Ammarnäs för att följa med en forskare upp på fjället för att spana på fjällräv. Arten är rödlistad och man vet inte om den kommer att klara sig i våra svenska fjäll. På grund av detta så bedrivs bl.a. stödutfodring och ett omfattande räddningsprogram har funnits ett par år. Tyvärr går det inte så bra som man hoppas, mycket beroende på att fjällräven är så beroende av att basfödan Lämmel finns i stort antal. Lämmelreproduktionen har varit dålig de senaste åren och den moderna renskötseln (och tjuvskyttet efter Järv mm) gör också att det inte finns så många döda renar på fjället numera. Ytterligare ett problem är att rödräven ökar i antal på kalfjället, och de tränger undan fjällrävarna. Det är inte så svårt, i och med att fjällräven inte är större än en huskatt. De fjällrävar som inte klarar sig dör oftast av svält, men ett antal tas också av större predatorer, bl.a. kungsörn.

Att "turister" nu bjuds med på rävspaning är ett sätt att öka kunskaperna och intresset för arten, och kanske kan det vara ett sätt att hjälpa dem att överleva.

På onsdagen så gick vi till hästhagen 100 meter från stugan för att under dagen rida upp islandshästarna till en hage vid gränsen till kalfjället. Jag fick en häst som heter Urta, full packning på henne på bilden nedan.



Under onsdageftermiddagen så höll Thomas Meijer (forskaren) ett föredrag om fjällräven och fjällets ekologi, det var mycket intressant och gav en god grund för de följande dagarna. Nu samlades också hela gänget som bestod av ridguiden Osvald Jonsson, Fotografen Calle Bredberg, jag, syrra, farsan och en kille vid namn Lars-Olov som åkt MC ända nere från Karlstadstrakten för att hänga med.

På torsdag morgon samlades vi vid forskningsstationen och sedan bara det upp till hästarna, snabb sadling och så upp på fjället. Hade inte ett dugg ont i häcken från onsdagens ridning faktiskt! Väl uppe på fjället var det halvtrist väder, snålblåst och lätt dimma som gjorde att sikten inte var den bästa. Vi såg en kungsörn som majestätiskt gled över en sjö, och så var vi framme vid första rävlyan. Tyvärr var den tom men Thomas berättade en hel del om vilka habitat rävarna föredrar. Efter det hann vi med ett par lyor till innan vi var framme vid campen och vi fick sadla av hästarna. Då blev de så här glada, och det kan man ju förstå:

På fredag klev vi upp och möttes av årets första snö, riktigt dimmigt var det också. Tack och lov så smälte snön undan rätt fort och när vi ridit ner 100 höjdmeter eller så så var sikten okej igen.

Inte heller under fredagen såg vi någon räv, men vid en av lyorna sitter en utfodringsstation (med hundmat) och på den en rörelsekänslig kamera. Vid denna stannade vi och kollade korten som blivit tagna. Oftast är det korp som är och nallar av maten som fastnar på bild men vid denna lya hade det också varit 2 olika rävar under ett par tillfällen under veckan. Dock visade det sig att de varit där mitt i natten, så troligtvis låg de och tryckte antingen i lyan eller i något snår medan vi var där. Vid nästa lya sitter endast en kamera men även den visade bild på räv. Vi pausade och hade en lugn stund på dagen, även hästarna verkade tycka om utsikten:

På lördag var det en lång ritt hemåt som gällde, men äntligen var det lite bättre väder, vi hade en fantastiskt dag. Vilka färger! Rött, orange, gult, grönt och alla nyanser däremellan i en fantastisk utsikt. Otroligt. Till och med Urta (som annars betedde sig rätt så vilt) verkade tycka att det var härligt, för hon tog det lugnt och hade inga hyss för sig. Sista delen av ritten gick genom fjällbjörkskogen.



Så en kort summering: inga fjällrävar, storslagen och otroligt vacker natur, fantastiskt kul att rida islandshäst så dessa dagar får en 4:a i betyg. Det enda som saknades var just en fjällräv som pricken över!